snarttretti

Man ska inte jobba på lördagar. Jag brukar inte jobba på lördagar.
Lördag är helig. Idag har jag jobbat på min heliga lördag.
Fast det var inte så jobbigt. Var nytta med nöje :-)

Kom hem så sent och har frossat i en pizza (oj.. så många kalorier).
Försökte ringa min kära. Inget svar. Vi har nästan inte pratat idag. Jätte snabbt imorse bara och det var inte något inspirerande samtal. Hade verkligen inget att säga varandra. Allvarligt.. vad håller vi på med?

Har funderat lite på mr L... Jag hade suddat ur han ur huvudet. Även när han ringde så där oväntat.... men de senaste dagarna så har han bara dykt upp så där helt appropå...

Idag... eller ja, just nu.. känner jag mig sådär superduper glad! Jag har precis fått ett samtal från en av Sveriges mäktigaste vd:ar som vill vara min mentor. Han är så toppen bra med så han gör mig alltid så glad!

Sedan har jag lyckats få till massa annonseringar till pang-priser. Oj, vad bra det har gått.

Så glad....

Jag spådde mig igår.
Ja, jag tror faktiskt på det.
Min mamma blev spåd strax innan hon träffade min pappa.
Spådamen hade då sagt att hon skulle träffa en gift man... snart få barn... giftta sig...
Hon hade inte ens träffat min pappa på. Men det gjorde hon.. och allt stämde.
Är det inte märkligt?

Jag har känt mig lite splittrad bland mina vägval i livet....
Hon fick hela tiden upp flera män... hon sa det var så märkligt och hon hade svårt att tyda det själv.
Hon sa att jag kommer gifta mig och få barn inom snar framtid (oj, då!) Hon sa att min man kommer att ha samma mål, vi vill bo lika, liknande syn på bil, familj...
Hon sa att jag är en fantastiskt person (det var ju trevligt), att jag vill ta hand om alla och att jag skulle bli en bra mor. Hon sa dock att jag måste passa mig så jag inte blir en hönsmamma.
Hon sa att en av de män jag har i tanken måste jag släppa. Han är oseriös och omogen.

Hon hade så svårt att skilja på de båda männen. Hon sa att det var jätte märkligt och det var svårt att säga vem som var vem. Hon sa att en är rädd för att flytta och att vi är måste utveckla vår vännskap (detta känns helt igen med min pojkvän). Hon sa att han har blivit väldigt sårad tidigare och han flyr. Han kan inte se det realisstiskt. Det vacklar hela tiden mellan svart och vitt (detta stämmer något helt otroligt).

Den andra mannen är väldigt mån om sin självständighet och frihet. Han tänker på otrohet och lögn (jag vet att hans flickvän har varit otrogen så det stämmer nog bra). Han funderar på en annan relation (kan ju vara mig...).

Hon sa att det är två män som ligger framför mig som älsjar mig. Jag måste bestämma själv. En av dom är mycket omogen.

Det kommer att bli en nystart/nytändning i relationen och jag kommer att gifta mig. Men hon påpekade att det inte kommer att bli någon början förrän det är ett slut. Då ska man bygga vårat eget på nytt.

Oj.. oj.. oj... och så var det mycket mer...

Känner jag mig klokare?
- Nej!
Känner jag mig glad?
-Ja!

Så har vi precis vandrat hem efter en kväll hos några vänner. I tysthet går vi sida vid sida. Vad tänker han på? Varför kan vi inte prata? Varför? Varför är samtalet så svårt?

Varför? Det känns som att han vill. Att han vill att vårat förhållande ska vara. Men varför? Hur kan man prioritera som han gör. Han gör mig så besviken. Åter och åter igen. Vi bor inte tillsammans. För tillfället ska jag säga. Vi har gjort. Vi skulle gjort, om vi bott på samma plats. Men nu har tillfälligheterna gjort att vi får veckopendla. En dag hit eller dit är väldigt värdefull. Därför blev jag så glad att jag lyckades få en dag till hemma. Hemma hos honom. Hemma hos oss. Men då ska han gå på bio, med grabbarna. Det är bestämt. Vi vet att vi inte ska ses på 2 veckor. En dag till är så värdefull. Jag har ju verkligen fått till det och så är han osäker på om han kan tacka nej till grabbarna. Har vi inte ett problem då?

Det är inte första gången. Jag blir bara så besviken. Det funkar inte mer. Jag tror faktiskt att det snart inte gör det. 4 år, ja, det är snart 5... börjar faktiskt gå mot sitt slut. ...tror jag... ...jag orkar inte mer!