snarttretti

Nej... det är väl fel att säga.
Jag känner mig verkligen inte som en killmagnet...
Verkligen... inte.

Men min lilla prins (får jag säga så)... bläää.. hörde av sig.
Varför töntar jag mig?????
Pratade med han i lördags med..
det känns faktiskt rätt så ok.

Idag.. första dagen på jobbet.
Fotbollskillen är tillbaka efter sin 2 veckors semester med flickvännen (som han aldrig har nämnt).
Då trillar det in ett mail från han
"Jobbar du?"
Jag svarade.. frågade om han var här.
Jag får till svar.
"Nej sitter I xxxx, tänkte bara kanske komma upp o jobba någon dag men tråkigt om ingen e där.... "
Japp... jag svarade att jag är här på fredag.. ska bli spännande och se om han kommer...

Sedan har prinsens kompis messat typ.. varje dag.. varför kan inte prinsen messa lika mycket?
Om det blir kris så har jag även en norrman som vill gå på date..

Telefonen ligger som en tegelsten.
Inte ett pip.
Inte ett ljud.
Inte en blinkning.

Kan han inte höra av sig?!
Kan han inte tycka om mig.

Han har varit så på.
Gjorde att jag gav lite.
Gav efter.
Kände att jag vågade.
Kände att det var värt det.
och så...

söker jag för mycket bekräftelse?
är det inte så krångligt som jag tror?

Fasiken..... jag har fastnat för han.
Om jag bara visste om han ville ge det en chans.
Om jag bara visste om jag har en liten del av hans hjärta.
Om jag bara visste..
...något!!!

Precis..
det är den stora frågan.
Men vad fasiken är svaret?

Han.. som jag tyckte var..
ja.. inte min typ.
Men så föll jag.
Huvudstupa.
Japp..
jag vill inte säga det men fasiken det gjorde jag.

Nu får jag inte se han på några veckor.
(Fasiken).
Vi har messat. Men han tar en evighet på att svara.
Vi har hörts varje dag..
inte idag..
f-nnnnnnnnnnnnnnnn
F-n att jag bryr mig.
F-n, att jag vill ha han.
F-n att han lät mig trilla dit!!!
F-n, f-n, f-n!!!!!!!!

Jag tror jag börjar tycka honom.
Tycka om honom så det pirrar i magen..
så det känns i kroppen....
jag tror jag börjar bli kär..
kanske... tihi

Det är en jäkla balansgång.. på vad man ska säga eller inte..
Det är så svårt.
En kille ska vara på,
men inte för mycket på.
Lite svenskt lagom liksom.
Men han har varit på.
Men lagom på...
Men jag har inte sagt något.
Men så igår..
sa jag att jag gärna hade varit med honom..
fasiken.. tog evighet innan jag fick svar..
och sedan svarade han inte

Nu är det väll dags att vända snart..
kurvan går ju med en otroligt stigning..
- åt fel håll!

Idag kraschade min dator. Jätte kul.. not!
Sedan fick jag veta att mamma blir av med jobbet.

Front med fotbollskille = nada!
Hästar = nada!

Kan jag få be om lite tur nu....?

Plötsligt.. så kändes det så där fasiken igen..
som att livet bara är så trist.

Såg han..
han gick precis när jag kom.. fotbollskillen.
Han såg mig inte.
Jäklar vad snygg han är.
Det har ju gått framåt.. men ändå kändes det som ett bakslag.

Och så hästen.. det blev inget. Fast jag hoppats så..
det kändes så bra..
så otroligt bra..
och så blev det inget.

Suck..
Jag ska inte klaga.
Plocka upp mig.
Se ljuset i tunneln..
men fasiken..
jag försöker att hitta godbitarna..
jag saknar..
jag längtar...
jag drömmer..
hoppas att allt blir bättre.