snarttretti

Tänk vad fina ord från andra kan värma. Idag har jag fått så många fina ord. Jag blir liksom helt rörd.. och får en liten tår i ögonvrån.
En på jobbet ringde och sa att jag hade gjort en sådan bra presentation igår. (Jätte roligt)
En annan kollega mailade mig och sa att jag behövdes i företaget och att jag skulle stå på mig med mina saker och att det jag gjorde var bra (ååhhh så snällt)
En annan ringde upp mig och erbjöd mig jobb. Han brukar halvskämta om det. Vi har jobbat ihop tidigare och vår relation är verkligen yrkesmässig. Han ringde upp mig idag och sa att han trodde vi skulle bli ett bra team (jag är också övertygad). Han skulle på ledningsgruppsmöte och diskutera den nya organisationen. Han sa "är det ok att jag messar och erbjuder jobb, pengar och tjänst så kommer vi överens direkt?"¨
Min assistens sa till mig igår att jag var ett stöd för henne och att hon var glad för att hon hade mig...

...oj.. jag svävar på små moln!

Vissa kvällar så är det som att man blir bombaderad med massa tankar.
Allt liksom bara snurrar.
Vet inte om det beror på vin... eller öl... men det liksom..
nej.. inte snurrar på det sättet.. utan tankarna liksom snurrar.

Ibland undrar jag om man börjar tänka mycket mer när man snart närmar sig tretti.
Är det så?
Ibland känns det så.

Nu ligger jag på ett hotellrum. Har konferens.
Det är en man på mitt jobb. Har alltid känt att han tycker om mig.
På ett ömt, men ja.. charmerande sätt.
Han är så mycket äldre. Han är inte snygg. Men visst har han något.
Vi pratar. Vi har gjort det tidigare. Vi stämmer liksom.
Pratade om våra förhållanden. Han har varit tillsammans i 14 år med sin tjej.
Han sa.. ja, passionen är ju inte kvar.
Jag sa att vi har problem med att prata.
Han tittade på mig och så sa han.. " Tro mig Em, det viktigaste i längden är att man kan prata".
När han sa det så reste sig håret på armarna.. jag rös och mådde dåligt.
F-n!