snarttretti

Igår var jag ute på en ridtur. Det var  helt fantastiskt. Att gallopera över ängarna när solen går ner... kan man må bättre?

...som om ingenting hade hänt.
Eller ja... kanske inte riktigt.
Jag blev så förvånad.
Stirrade på telefonen.
Tryckte på tyst.
Stirrade ännu mer på telefonen.
Stängde av datorn.
Satt tyst ett tag.
Det pep till och ett meddelande sa att jag hade "ett nytt meddelande på min mobilsvar"
Jag stängde av telefonen...
...och gick.

Visst är det? Livet alltså... som en berg och dalbana(!)

Just nu känns det som om jag är där nere... jag har fastnat lite och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig upp, så jag klurar och klurar. Men fy sjutton vad det känns som jag sitter fast.... och jag är ensam i tåget.. så den ända som kan göra något - är jag själv!

Vet inte riktigt vart jag ska börja. Det är så långt. Ja, det är det.. förhållandet till min kära. Därför är det så svårt. Är vi menade - egentligen? Hur vet man - egentligen? Kan man veta någonsin - egentligen? Kommer jag att ifrågasätta nästa förhållande efter samma tid - egentligen?

Jag vet inte. Det känns som jag varken vet ut eller in. Jag är så rädd för att vara ensam. Men jag vet att den rädslan är inget som (egentligen) ska hindra mig från att göra slut med en person om jag inte älskar honom helt till 100%.

Jag är verkligen den där romantiska typen. Men allt kanske (egentligen) är en illusion(!?). Jag tror på livslångt äktenskap... att man kan ha det bra (så klart att det är som en berg & dalbana men man kan klara det). Jag tror att det lilla är viktigt i vardagen. En hand på axeln. En smekning på armen. En kram på moronen. Det är viktigt att bry sig. Ett förhållande blir inte bra av sig själv. Det är därför jag gång på gång frågar mig
- ska jag försöka mer? ...eller är det så att det här inte är helt rätt?

Jag ligger här i sängen och kan verkligen inte sova. Ju mer jag tänker på att jag borde sova desto mer panik får jag och desto svårare tycks det bli. Varför är det så där ibland?

Min bästis brukar prata om sömntåg. Ibland säger hon "...där gick mitt sömntåg". För mig har alltid det där varit obekripligt. Vad då ett tåg? Jag brukar inte ha så svårt för att somna och om hon och jag delar rum så tycks alltid mitt tåg pasera före hennes.

Men jag har funderat på de där sömntågen (speciellt när jag inte kan sova). Jag minns att hon har sagt något om att de passerar varannan timma och det ger mig ännu mer panik (jag vil ju sova nu). Så vad säger då var källa internet?

Sinnet.nu
Två vågtoppar är 60-90 minuter från varandra. Detta kallas ibland sömntåg. På kvällen när man känner att ett sömntåg kommer kan man passa på att hoppa på. Efter en halvtimme har man missat det! Har man insomningssvårigheter är det värt att träna på att kunna utnyttja dessa tåg.

Communicera
Du kan nu välja "sömntåg", eftersom det passerar ett ungefär varannan timma. Om du av någon anledning inte somnar direkt, kan det vara så att du får ge dig till tåls tills nästa sömntåg kommer två timmar senare.

Jag tror mer och mer att det kan stämma. Har inte ni någon gång (likt mig nu) varit jätte trött....för att sedan i nästa ögonblick ha jätte svårt för att somna?

Förresten... tror ni att det är John Blund som är lokföraren? :-)

Foto: Eget kollage från Sömnhjälpen

Då var bloggen startad... precis NU! :-)

Jag älskar att skriva. Har ett behov av att skriva. Behöver skriva av mig.
Men jag har slutat. I flera år har jag hållt upp. Jag vågar liksom inte riktigt. Tänk om någon tjuvläser (tänk, det tänkte jag aldrig på när jag var liten). "Är du dum" tänker du nog nu... "hela världen kan ju läsa här". Ja, jag vet.. men det är ändå skillnad. Det är ibland skönt att skriva och få kommentarer från någon som inte är nära på det sättet... någon som inte vet att det är jag. Och ni vet ju inte att det är jag. Hmm.. låter det komplicerat. Det kanske det blir. Jag vet ju inte än. Jag har ju precis bara startat! :-)