snarttretti

Jag kan inte glömma
och jag vill verkligen inte glömma
Hon finns där...
trots att hon är långt borta.
Så svårt det är att förstå
att jag aldrig får se dig igen.
Jag älskar dig...
mer än allt.
Jag är inte hel utan dig.

Så hittade jag en lapp
som hade suttit på ett påskägg förra året.
Med halv´dålig syn
har du gjort ditt bästa att skriva mitt namn.
Jag fann den för någon vecka sedan och det brast.
Tårarna bara strömmade
fast jag var mitt i något annat
lappen satt faktiskt kvar på påskägget
som min pojkvän gav mig i år med godis i
Samma ägg som du gav mig förra året.
Först blev jag så glad
och sedan kom tårarna.
Jag såg ju din lapp.

Jag kunde inte slänga den..
tittade på den..
la undan den..
Nu hittade jag den...igen
tårarna kom...igen.

Jag saknar dig något så oerhört.
Jag vet att det här var vad du ville.
Du ville inte leva längre.
Åldern tar ut sin rätt.
Och jag vet att du har fått många lyckliga år
och vi har fått många lyckliga år tillsammans.
Men ändå.. det hjälper inte på min saknad.
Jag älskar dig så oerhört..
och saknar dig något enormt...
...min älskade mormor!