Funderar på att skriva till honom..

Men vet inte helt vad..
Ur hjärtat brukar vara det bästa..
...eller kanske inte.
Men enklast.

Var bara tvungen att skicka ett litet hej "hej" hahah.. :-)
Du vet ju hur jag är.. skriver böcker när jag börjar så jag ska försöka låta detta blir en kortare pocket den här gången.. hahah
Blev bara så tagen av vårt samtal i lördags natt (du kanske inte ens minns?? :-)  hahha).
Det enda jag ville säga är egentligen att det spelar ingen roll om jag har haft killar som inte är som dig. Eller om inte du är som en "typisk" pojkvän för mig. För mig är det huvudet som räknas och jag gillar ditt (låter ju jätte knäppt.. men jag tror du fattar vad jag menar). Och vad är typisk? Jag skulle vara stolt över dig (det är jag ju redan.. du är ju jätte duktig). Jag skulle aldrig få dig att känna dig sämre. Jag skulle istället vilja stötta dig så att du blir starkare, mår bra och är lycklig. Det är precis det jag också vill ha. Jag är inte alltid jätte stark.. det är ingen. 
Det känns som du flyr för att du har dåliga erfarenheter av förhållanden.. och är rädd. XXX.. du behöver inte vara rädd.

Kram

Det kommer ifatt än...

Tror jag inte bryr mig..
jag borde veta bättre än så.
Det kommer ifatt än.
Det man har gjort.
Tror jag kan gå dit,
oberörd..
gå därifrån
oberörd.
Javisst..
Nej, det fungerar inte.

Sitter här..
lite deppig.
Men varför egentligen..?
För att han tycker mig.
Men är rädd?
För att jag tycker om honom..
men... men vad sjutton ska jag göra?

Det är så dumt..
så dumt..
så otroligt dumt!

Kärleken är då verkligen inte lätt.
Och den blir inte lättare för att man tänker med hjärnan istället för hjärtat....


Inte lätt att snart vara trettio

Så var man där igen.
Han blir skrämd.
Skrämd av min styrka, av mitt huvud.
Men han vågar erkänna det.
Säger att han inte är lika bra.
Säger att han berättat för sin mamma att han har träffat en sådan toppen tjej.
Men så är han rädd.
Rädd för att inte stå i centrum när jag är med.
Rädd för att inte vara lika bra.
Rädd för att inte känna sig bra.

Jag trodde det skulle kännas bra..
men istället lite bittert.
Varför?
När han tycker om mig?
När vi trivs ihop?
När jag tycker om honom.
Så rädd...
han har tänkt på mig..
i över ett halvt år...
så.. bara sådär..
f-n.. vad ska jag göra...
ska jag skriva..?
Vad ska jag säga..?

RSS 2.0