Jag gråter som en gris
Tårarna bara flödar.
Det är som en fors.
Nedför min kind.
Jag har önskat,
drömt,
fantiserat
om att träffa han.
Att tycka att personen är rätt.
Så står han där.
Vet ej om han är möjlig.
Men han känns så rätt.
Så farligt rätt.
Så många pusselbitar
som faller på plats.
Och jag gråter.
Gråter av rädsla.
Gråter över vad jag känner
att jag skulle behöva göra.
Om jag har en chans.
Jag behöver lämna min trygga plats.
Jag behöver lämna mitt allt.
Det jag sliter för varje dag.
Det jag aktivt arbetar för....
det jag levt för...
Kommentarer
Trackback
