Inte lätt att snart vara trettio

Så var man där igen.
Han blir skrämd.
Skrämd av min styrka, av mitt huvud.
Men han vågar erkänna det.
Säger att han inte är lika bra.
Säger att han berättat för sin mamma att han har träffat en sådan toppen tjej.
Men så är han rädd.
Rädd för att inte stå i centrum när jag är med.
Rädd för att inte vara lika bra.
Rädd för att inte känna sig bra.

Jag trodde det skulle kännas bra..
men istället lite bittert.
Varför?
När han tycker om mig?
När vi trivs ihop?
När jag tycker om honom.
Så rädd...
han har tänkt på mig..
i över ett halvt år...
så.. bara sådär..
f-n.. vad ska jag göra...
ska jag skriva..?
Vad ska jag säga..?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0