snarttretti

drömmen jag drömmer. 

Jag kan bara inte nå den. 

Varje steg jag tar.

Känns förlorat. 

Jag kan inte nå den. 

Det blir inte som jag tänkt.

Varje steg

känns förlorat..

utan riktning.

Är det rätt. 

När han får mig att känna så här.

Eller är det just det som det är.

Han får mig att tappa fattningen.

Han får mig att segla på mina moln.

För att sedan känna mig helt brusten,

som att jag ska gå sönder. 

Så mycket känslor.

Sådan styrka. 

Jag gillar inte att tappa kontrollen.

Jag gillar inte att inte veta vart jag är på väg.