snarttretti

Igår kväll,
dom hörde av sig alla tre.
Fotbollskillen, prinsen och prinsens kompis.
Jag har en känsla att prinsens kompis också blivit intresserad.
Har inte hört från prinsen på evighet.
Han gick som sagt upp i rök.

Men så började han skriva.
Samtidigt som fotbollskillen skrev

och prinsens kompis.

Fotbollskillen var så djup..

oj, han gav mig huvdvärk. Han avslutade med meningen

"jag är helt slut"

"du blir helt slut av att prata med mig!" kontrade jag

"ja jag måste tänka till men det gillar jag"

Men så tänkte han nog lite till.. och så skrev han:

"trevligt att utbyta tankar, skönt med lite motstånd ibland dock mkt besviken på din egen slutenhet

håll ditt leende levande"

Fattar han inte.. jag är ju livrädd för han.

Livrädd för vad han kan göra med mig.

Få mig att känna.

Han är ju som en eld.
En eldsvåda.
En brand.
Det är som jag springer
fast jag vet att den kommer ikapp mig
och jag kommer att bränna mig.
Så är han..
Är det konstigt att jag är rädd...?

Jag har dock stört mig..
hela dagen på den där
meningen om slutenheten..
och jag kan fasiken inte släppa honom..

Mitt svar blev:
"Jag tycker också det är jätte trevligt... jag är inte sluten egentligen.. jag är nog bara rädd.. du förvånar mig..
jag lovar.. det ska inte försvinna.. det kommer det inte att göra"

När jag läser vad han skrev
så känns han sista mening
på något vis
som ett avslut..
ett adjö.
Har jag fel?

Fasiken.. jag har varit helt nollad idag..
helt borta..
kan inte sluta tänka..
på effekten han fick på mig..
och jag har fortfarande huvudvärk...