Jag föll...

...och landade med ett pladask!

Jag känner att jag föll,
föll för honom.
Jag föll så rejält.
Inte först.
Inte direkt.
Men efter någon gång.
Jag föll huvudstupa.
Jag försöker att inte tänka på han.
Sysselsätter mig,
men jag tänker på han.
Prinsen.
Jag kallar han det..
han är som en prins.
Jag förstår bara inte vad som hände..
det kändes ju så bra.
Han var så underbar.
Han skickade sådant underbart meddelande..
bara några dagar
innan allt vände.
Han säger att det beror på vissa människor,
att han skiter i allt då.
Men hur...
hur kan han bara skita i det sådär?
Vad har folk sagt?
Har dom sagt något..?
Eller är han bara..
eller har han bara..
...glömt mig...?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0