Det är som mörkast före gryningen

Jag vill tro...
eller jag tror...
att allt har en mening.
Jag tror också att livet går upp och ner,
lite som en bergodalbana.
Vissa stigningar är högre än andra
och vissa får det att kittla till rejält i magen.
När det går nedåt,
är det ofta en rejäl nedförsbacke,
innan det klättrar uppåt igen.

Oftast är det som mörkast
innan det vänder.
Oftast är det som mörkast
före gryningen,
innan du ser ljuset,
innan det börjar klarna.

Jag är starkare..
vissa dagar är ok..
men så kommer dagar då det dalar.
Funderar över meningen.
Meningen med saker som händer.
Meningen med  livet.
Meningen med framtiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0