Oj, så länge sedan
Oj, så länge sedan jag skrev.. evigheter, evighet länge sedan.
Men nu.. så är jag där igen.
Med hjärtat som hoppat ut ur kroppen
och då vaknar lusten att skriva.
Jag gör det värre för mig.
Höjer kraven.
Eller kan man kalla det krav.
Jag klarar ju inte det jag nöjt mig med tidigare
så plötsligt vill jag ha någon
som är ännu mer.
Det visste jag inte.
Jag visste inte.
Visste inte att han var så mycket.
Vet inte om jag gillar det.
Vill nog inte veta.
För han har oavsett tagit en del
av mitt röda hjärta
Saker blir liksom inte lika roligt
det tappar sin mening
jag bara önskar
att jag får se han igen
Dumt...
men det är som en del av glädjen försvunnit
Jag går på..
men jag önskar
att jag vore där han är
och att han tittar på mig
ser mig
med fina ögon
och vill ha bara mig...
Kommentarer
Trackback
