snarttretti

Rapport dag 1

Trodde faktiskt inte att jag skulle se han.. för nopp.. det var precis det jag inte gjorde. Jag visste att han hade ridit men jag såg honom inte någonstans. Min kollega tyckte att jag skulle skicka ett sms. Nja.... men så plötsligt (när hon har tagit reda på hans tlf nr genom att ringa 118 100) så ser jag han.. (urgullig...). (obs jag hade inga allvarliga funderingar på att skicka sms). Jag vet inte om han såg mig. Han tittade någon gång och då tittade jag (min stora dummer) bort och ner i marken. Någon timme senare så får jag syn på honom vid läktaren. Jag var själv. Så pratade jag i telefonen med en annan kollega. Så börjar han att gå mot mig.. säger hej och stannar. Väldigt snabbt säger jag till kollegan att jag ringer senare. När jag lägger på så ger han mig en kram (yiiiiiipppiii). Så pratar vi lite. Väldigt söt.. Pratade om lite ditten och datten så säger han att han är tvungen att gå för att han ska hjälpa en som han tränar på framridningen. När han säger det så stryker (klappar) han mig på armen. Så sa vi hej då.

Sedan har jag inte sett honom.

Men han ska vara kvar tills på lördag. Tihi.. håll tummarna!!! Det är ju fest imorgon med.. hoppas, hoppas, hoppas att han är där!!!!!!