Jag fattar ingenting....
Nu sitter jag här i sängen,
med tårarna strömmandes ner för mina kinder.
Dom har bara forsat de senaste timmarna.
Jag fattar inget...
...det började så bra..
kändes det som.
I torsdags.
Jag såg han.
Han såg mig.
Kom fram - gav mig en kram.
Pratade. Klappade på mig.
Var jätte trevlig.
Fredagen,
pratade vi.
Otroligt trevligt samtal.
Kändes bara otroligt bra.
Vi skrattade mycket. Var glada.
Kändes så bra.
Han sa att han ville kanske börja använda våra produkter.
Lördags.
Jag såg han på dagen.
Men jag var (knäpp - ja!).
Jag tittade bort och pratade inte med honom. (Frågade mig inte varför).
Såg han inte mer.. förrän på kvällen..
då det var auktion.
Han var inne på arenan.
Han såg mig på läktaren.
Han tittade.
Jag tittade.
Vi tittade på varandra i flera timmar.
Jag vet inte ens om jag skulle kalla det tittande..
kanske stirrande.
Det kändes jätte bra. Jag blev så glad.
Men så gick jag hem. Sa inget. Men han var ju på arenan.
Tänkte jag skulle få se han idag.
Det fick jag inte.
Han hann nog åka hem.
Suck.. jag har tänkt på han sedan första gången jag såg han - i februari.
Vi flörtar varje gång. Intesivt.
Det känns nästan som om man kan ta på det. - och bränna sig.
Vid 14 idag skickade jag ett meddelande.
Jag hade "egentligen" inte hans nummer.. men vad fasiken,
det är inte så svårt att få tag på det och jag kunde inte stå ut med tanken
på att låta det försvinna ur händerna på mig en gång till.
Skrev
"Ville bara säga hej (och hej då). :-) Om några veckor ska jag på ett möte i XXX och tänkte jag kunde titta in och säga hej och se om du behöver något annat än ** till *** (produkter). Om det passar? :-) Hoppas att hemresan går bra! XXX på XXX"
Inte ett knysst har jag hört...
Det talar väll nästan för sig själv..
Men fasiken vad jag har varit ledsen.. tårarna har bara sprutat.. Jag fattar det inte.. jag var ju verkligen helt neutral med.. jag fattar ingenting...
