snarttretti

Kan inte helt smälta hans ögon från idag. Han tittade så på mig när vi pratade.
Så där utan att vika blicken.
Då blev jag lite...
..lite..
..blyg?
Jag visste inte riktigt vart jag skulle titta.
Tillslut tittade jag på honom
och han tittade.
Det värmde i kroppen ändå från de små fötterna och upp i pannan.
Gulp..

Han växte också.
Det han sa.
Hur han var.
Han verkar vara så..
...så som jag önskar.
Fasiken också..
Hoppas, hoppas, hoppas att han inte är onåbar..
Hoppas, hoppas, hoppas att han blir lite glad av min närvaro.

Ps... min kollega sa faktiskt att när han aldrig hade sett han så glad som när han kom ner i trappan efter att ha pratat med mig. Hon sa att han sken som en sol...
...hoppas, hoppas.. att det hade lite med mig att göra.
...hoppas, hoppas.. att han har tänkt på mig nu.. så som jag tänker på han.