snarttretti

Jag känner mig helt klubbad. Jag känner mig helt slagen. Jag vill bara gråta. Men vad har jag att gråta över. Igår kändes det rätt så bra. Det är nog rätt egentligen. jag är bara så besviken på hur det behandlas. Ska vi aldrig mer höras. Aldrig mer ses. Vi kommer att ses en gång till... sedan aldrig mer? Det känns... jag vet inte.. Jag vill hulka. Kunde inte hjälpa det. Jag sprang och la mig över toaletten igår. Idag går jag med det i halsen. Varför känns det så jobbigt?